A Day In My Life

2013-11-29
20:02:00

Would Anyone Miss Me?
 
 
Vet inte ens vart jag ska börja. Jag känner mig ensam och övergiven, tom och värdelös. Det är alltid jag som går bakom gruppen när gången inte är bred nog. Alltid jag som aldrig blir bjuden och som sen få höra att jag skulle vart med. Alltid jag som blir utelämnad.
Jag passar inte in nånstans. Jag är den som hjälper andra när dom behöver det, men när jag behöver någon att prata med så finns ingen där för att lyssna. Jag döljer mina känslor för att folk inte ska tycka att jag är en börda. Jag fejkar ett leende och att jag mår bra, men inombords så är jag död.
Hatar att gå till skolan. Kan inte koncentrera mig på lektionerna och allt folk ger mig ångest. Hemma är det inte bättre. Morsans man är en riktig jävla skithög och både jag och min bror fullständigt hatar honom. Men om han inte är hemma så är det helt okej. Går knappt utanför mitt rum för att slippa att prata med någon. Det är illa nog att vara ensam med mina tankar, orkar inte lyssna på klagomål också.
Har ingen aptit längre vilket gör att jag helst inte äter. Varje gång jag gör det känner jag för att spy. Den enda personen jag känner mig trygg med verkar inte längre vilja ha mig i sitt liv. Jag förstår varför.. Jag är fullständigt värdelös och är aldrig till någon nytta. Jag är bara ett slöseri på syre, mat, utbildning och allt som har nått värde i det här samhället. Jag är inte värd det..
Alla pratar om min framtid, men jag ser mig inte i livet på min 16:e födelsedag. Om ingen märker att jag är där, vem skulle märka om jag är borta? Har snackat med kuratorn och han märker att det blir allt värre. Och nog blir det värre allt. Det finns inget att se fram emot längre. Har ingen anledning till att fortsätta leva och jag vet inte varför jag fortfarande göt det.
Jag kan göra mycket för att skada mig själv och har lyckats få mina ben att sluta fungera några gånger. Ibland känns det som om mina lungor och revben ska brista, men varför skulle jag berätta det för någon? Vem skulle bry sig?
Kan knappt sova om nätterna. Jag har tur om jag somnar alls. Varje gång jag gör det så önskar jag att jag aldrig igen ska vakna. Jag har alltid mardrömmar, men hela mitt liv är en mardröm. Jag önskar att jag bara kunde försvinna...
 
Kategorier: | Taggar: 2013,2013-2014,9:an,Annorlunda,Avesta,Behöver,Betyg,Blod,Bok,Bort,Bra,Bror,Brorsa,Börja,Ciggarett,Cut,Cutting,Dagen,Data,Dator,Datorn,David,Deppremerad,Deppression,Depression,Det,Don't,Dygn,Dygna,Dåligt,Dö,Död,Döda,Dödstrött,Döljer,Ensam,Ex,Expojkvän,Fallen,Fan,Fattar,Fel,Folk,Fortsätta,Fredag,Fuck,Fundersam,Funka,Förjävligt,Första,Försvinna,Försöka,Förvirrad,Förväntningar,Föräldrar,GYmnasiet,Gillar,Girl,Grejer,Gråt,Gråta,Gymnasie,Gymnasium,Gå,Går,Göra,Hat,Hatar,Hate,Hela,Helg,Helst,Helvete,Hem,Hemifrån,Hemligheter,Hemma,Hemskt,Hjälp,Hjärta,Hungrig,Huvudet,Hända,Härifrån,Håller,Idag,Idiot,Igen,Illa,Illamående,Inge,Ingen,Inget,Inte,Irriterande,Jag,Jobbig,Killar,Kille,Klaga,Klart,Klass,Knäcka,Knäckte,Kompis,Kompisar,Koncentration,Konto,Krossad,Kurator,Kuratorn,Kväll,Känner,Känns,Kär,Kärlek,Laga,Ledsen,Lektion,Luft,Längre,Mamma,Mat,Mig,Mitt,Morsa,Morsan,Människor,Märka,Mådde,Mår,Måste,Mått,November,Obetydlig,Obetydligt,Olycklig,Om,Ont,Orolig,Problem,Saknad,Sitta,Sjuk,Själv,Självmord,Skar,Skippa,Skit,Skola,Skolan,Skrika,Skriker,Skriva,Skuldkänslor,Skära,Slippa,Sluta,Slutat,Slöa,Slösa,Snart,Sova,Spelar,Spy,Spänd,Stel,Stress,Stressad,Svart,Svullen,Svullna,Svårigheter,Säng,Sängen,Sömn,Sömnlös,Sömns,Ärr,Äta,Ögon |  Ingen har kommenterat än bli den första!